Organdonation – DBD och DCD
Transplantation räddar liv
Genom transplantation kan sjuka organ och vävnader ersättas av friska från en annan människa. Numera går det att transplantera organ som njure, lever, hjärta, lunga, bukspottkörtel, cellöar, tarm och livmoder (det sistnämnda enbart inom ramen för forskning). Det går även att transplantera vävnader som hud, hornhinna, hjärtklaff och benvävnad. En förutsättning för transplantation är att det finns människor som vill donera sina organ i livet eller efter döden.
Antalet donatorer räcker inte
Organdonatorerna räcker inte till alla de patienter som väntar på en transplantation. Under 2019 uppnåddes det högsta antalet avlidna organdonatorer med 191 individer. Dessa avlidna personer har efter sin död kunnat hjälpa andra svårt sjuka genom att donera sina organ, men nästan en person i veckan dör i väntan på en transplantation. Behovet den 1 januari 2020 var 850 organ:
Njurar
Levrar
Lever och njure
Hjärtan
Lungor
Hjärta + lunga
Bukspottkörtlar
Njure och bukspottkörtel
Öar - insulin
Det finns ingen övre åldersgräns
De allra flesta människor i Sverige har förutsättningar att bli donatorer och det finns inga åldersgränser. Det är organens och vävnadernas kondition som avgör om en donation är möjlig eller inte. Ingen behöver avstå från att göra sin vilja att donera känd på grund av ålder, levnadsvanor eller eventuella sjukdomar. Sjukvården gör en medicinsk prövning av alla som anmält att de vill donera, om de blir aktuella för donation.
DBD och DCD
Organdonation efter döden sker i Sverige endast under vård på en intensivvårdsavdelning, men kan ske i två olika situationer. Antingen efter att man dött till följd av skada som gett upphov till hjärndöd DBD (Donation after Brain Death) eller efter att man avslutat livsuppehållande behandling och cirkulationen helt har upphört DCD (Donation after Circulatory Death).
Uttagsoperationen utförs på det sjukhus där organdonatorn vårdas och organen skickas sedan inom ramen för samarbetet inom Scandiatransplant till respektive transplantationscenter. Vid DCD kan njurar, lever, lungor och pancreas tas tillvara. I andra länder har i enstaka fall även hjärta och tarm tillvaratagits. Olika organ har olika känslighet för sviktande cirkulation och DCD kommer främst kunna öka antalet njurar.
Det finns bara en död
1988 infördes hjärndösbegreppet i Sverige vilket då möjliggjorde DBD. Det finns bara en död och det är när hjärnans samtliga funktioner oåterkalleligen upphört.
Sverige återupptar kontrollerad DCD III
Antalet DCD i Storbritannien 2000-2019
Eftersom det stadigt är brist på organ och behovet av organdonatorer begränsar möjligheten till transplantation har man återupptagit DCD där många andra länder, exempelvis Holland och Storbritannien, har en etablerad sådan verksamhet sedan flera år. Den form av DCD som är aktuell i Sverige är så kallad DCD III, det vill säga kontrollerad DCD i samband med planerad avbruten livsuppehållande behandling inom ramen för intensivvård.
DCD-projektet övergår till rutinverksamhet
Den 10 mars 2020 avslutades det så kallade DCD-projektet som under Vävnadsrådets ram utvecklat återinförandet av DCD i Sverige. Här finns webbadressen till projektrapporten: http://vavnad.se/dcd-projektet/dokument/ En nationell utbildningsplan kommer ge stöd för de regionalt donationsansvariga läkarna och sjuksköterskorna att utveckla regionalt införande i ordinarie verksamhet.
Förutsättningar innan DCD-processen
– En döende patient vårdas p.g.a. en allvarlig sjukdom eller skada på en intensivvårdsavdelning med livsuppehållande behandling (respirator, blodtryckshöjande läkemedel m.m.).
– Efter en tids behandling genomför ansvariga läkare en mycket noggrann medicinsk utredning, som visar att den aktiva vården inte längre är till medicinsk nytta för patienten.
– Då ovan är fastställt, beslutar ansvariga läkare att den livsuppehållande behandling skall avbrytas, eftersom behandlingen inte leder till bättring utan istället förlänger döendet.
– Beslutet förankras hos de närstående vid ett brytpunktssamtal. Från och med detta inriktas behandlingen i stället på palliation i livets slutskede.Beslut om avbrytande av livsuppehållande behandling sker helt oberoende av donation, utifrån de riktlinjer kring avbrytande av livsuppe-hållande behandling som redan är väl etablerade inom svenska sjukvård (SOSFS 2011:7).
DCD-processen i korthet
– Transplantationsenheten kontaktas för en bedömning om patienten är en medicinskt lämplig donator.
– I ett separat samtal med patientens närstående erbjuder ansvarig läkare möjligheten för patienten att donera organ efter sin död. Erbjudandet är en del av vården i livets slutskede. Inställningen till donation utreds tillsammans med de närstående.
– Oavsett om en positiv inställning till donation föreligger eller inte, avbryts den livsuppehållande behandlingen enligt gällande riktlinjer (respirator stängs av, tillförsel av blodtryckshöjande läkemedel avbryts m.m.).
– Om en positiv inställning föreligger, omhändertas organ och vävnader för transplantation efter att behandlingen avbrutits och patienten konstaterats avliden. Samtycket utreds enligt gällande riktlinjer, det är alltid den avlidnes senaste viljeyttring som gäller (Transplantationslagen).
– Efter att inställningen till donation har utretts innebär det att endast de som önskar donera förbereds för donationsingrepp. För de som inte önskar donera avbryts livsuppehållande behandling på IVA och palliation inleds.
